"Livet vill sig inte längre" säger jag till min spegelbild en morgon.
Ögonen som möter mig är fortfarande mörkblå
och jag undrar om jag är värd mascara och lite rouge.

"Ingen ser mig" tänker jag och undrar om jag vill bli sedd.
Känner att jag gömmer mig
och jag undrar om någon skulle märka om jag inte fanns.

"Jag tillför inget" tänker jag som många gånger förr.
Känner mig mest i vägen
och har inget att bidra med i ett samtal med "folk".

"Livet har blivit så omständigt" tänker jag.
Mina funderingar gör att jag faller handlöst bakåt
och välter badrumsskåpet på vägen.