har bosatt sig i mitt inre
ständigt regnet faller, så full av regn är jag
vad de gjort mot dig
vad de gjort mot oss
alla förspillda år, tanken svindlar
att svinen finns, den kunskapsluckan
öppnades long time ago
men stundligen påminnelsen
upprinnelsen
svinet går klädd i kostym och slips
tar en drink eller två över disk
och ingen ser vad som döljer sig
under kostymen
det var du som tände mitt ljus
älskade klokuggla
du visade dina kort, vem du är
vilka du mötte längs vägen
Golgatavandringen
du öppnade dörren till mitt inre.
Kunskapen om vad vi varit vad vi är
visste inte med förståndet
men i känslan tiden före,
var inte vaken då, men nu
alla är fastän omedvetna
sovande, fastän vakna