Ute på parken, i en av många i denna stad.
Sitter jag på kanten av en fontän, och känner livet.

En kall, grön färg på mattorna av gräs, inga löv på träden.
Lite, lite mossa mellan stenplattornas springor, människor syns
gåendes med jackor mot vinterns kyla, en kall vind som sveper kontinuerligt.
Jag skulle inte säga att det är varmt, för mina fingrar är stela,
jag har ju bara en rock som skydd mot naturens krafter.

det må låta som en sen vinter, men solen skiner,
inte som ett ljus, som ett liv, värmande kan jag inte påstå,
den fryser lik som mig. En vintersol svävar över oss, den har inte bestämt än,
den är i ett val mellan sommar och vinter.
Mina egna spekulationer har lett mig till att sommaren kommer vara valet den väljer. En vintersol, kall och ljus.

Den har sparat upp sin värma under vintern för att släppa lös den när det är dags för sommar igen.

Det är ändå lite komiskt, här sitter jag och försöker förstå mig på solens tankar.
Vi båda sitter och stirrar ut den andra, undrar den över mina tanka?
Tänker den på mig?
Det skulle vara något. skulle vi kunna bli vänner, denna vintersol och jag?

Iså fall måste jag hjälpa den med sitt val, sommaren.
Men då måste jag bli varm, för att visa den vägen.

För att kunna ta hand om andra måste jag först ta hand om sig själv.

-Hpdqxho Glnwrqlxv