Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 



Du sökte applåder

Så många gånger jag slog undan. 
Tanken på det jag visste var sant.
Så många gånger jag slog undan, för din skull.
Så många gånger. 

Jag bad bönder, jag skrev, jag låg sömnlös.
Jag ville vrida tillbaka klockan.
Men jag kunde inte förmå mig,
att ändra dina scener.

Ditt skådespel. 
Du hade krupit fram
Och du sneglade bakom ridån.
Du visade en del av ditt rätta jag
Men bara ibland..

Men du fick aldrig applåderna, kamrat.
För det var jag som agerade publik
Men jag sa det aldrig. 
Jag var tyst,
jag väntade på extranumret
Och du trånade efter eloge,
Stående vida högljudda ovationer.

Men du fick det aldrig. 

Du blev glömd,
Fick aldrig slå igenom
Blev aldrig erkänd av någon,
Förutom din publik som minns dig;
Jag.

Nu har tiden gått
Som jag väntat på
När jag ska applådera för dina misstag
Och du ska få,
berömmelse, kamrat.

För att du bad om det.

Jag gick kursen dig tillmötes, i vanlig ordning. På dina strängar och din melodi. Varsågod. 




Fri vers av Lupinen
Läst 118 gånger
Publicerad 2020-04-02 21:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lupinen