Jag är sönder.
Inte som en sprucken kopp
eller en trojan i systemet
Utan som en ...

Verkligheten flackar med blicken
Hittar inte tillbaka
Synfältet vibrerar, bryts ner, byggs upp och
spyr alkoholförgiftad

Överallt finns det där
Det som borde vara bortglömt
som jag en gång lärde mig glömma bort
Jag hoppade ner
Oops
Kom ihåg

Jag är sönder
En trasdocka
För jag minns Guds trauman
Gud, förlåt dig själv, herre Gud
varför gör du det så komplicerat hela tiden?

Ta det lugnt,
Herre Gud,
Ska det vara så svårt
- att gå -
Sönder?
Är det det det det jag är?

Förutsätter söndrighet att jag ska vara på ett visst sätt?
Vad säger det om mig?
Att jag tror jag ska vara något jag inte är?

Nä, jag är nog mest bara sönder.
Som en sked med hål i
Precis så ska den vara
Utan funktion
Bara sönder
Totalt
trasig och

fri