Jag gillar inte tiden.
Den går alltid för fort eller för långsamt. Säg mig när tyckte du att tiden gick lagom?
Nej, just det, det är inte så lätt att svara på, jag kan själv inte komma ihåg när jag sist tyckte att tiden gick "lagom".
Samtidigt så måste man ändå ha den, leva med den, förlika sig med den.
Tiden stressar alltid folk, negativt eller positivt, vi jagar klockan i princip varje vaken sekund i våra liv, vare sig det gäller att hinna i tid till jobbet eller träffa våra vänner.


Vem bestämde att tiden finns, vem sa att vi skulle värdera något så högt, som man inte kan ta på, resonera med, påverka eller på något sätt styra, till och med värdera högre än vad vi värderar oss själva.

En del gillar tiden, eller, den verkar vara viktig för dem, så viktig att man inte har tid att stanna, eller prata, eller ta en fika för klockan går ju, så frågan är då om de verkligen gillar tiden och vad har man så bråttom till?


Men tänk om man skulle släppa greppet om tiden helt och hållet, låta känslorna styra oss, göra det vi vill när vi vill, skulle det bli totalt kaos? Skulle vi förlora våra jobb, våra vänner, våra käresta? Eller skulle vi ändå göra det vi borde göra för att kunna leva våra liv, men göra det när vi har tid.... Återigen tid....

Vi kommer inte undan den, den är en del av oss lika mycket som vi blir äldre, i varje andetag, i varje rörelse, i varje ord och tanke. Så länge vi lever går den med oss som en osalig ande utan ro, till och med i döden är den med oss, hur den påverkar oss då vet vi ju inte, men att den fortfarande är med och finns är det dock inga tvivel om, för tiden stannar aldrig....