Vandrar på rosa tulpaner av vår närhet.
En smula eftertänksam om inte så sorgsen att det vackra förvandlas till vänskap som videungens månsten.
När tröttheten blundar och på ögonlock vitsippor vilar.
Kittlande sekunder passerar våran värld där delfiner i havet älskar och på land lodjuren strövar och i luften örnarnas vingslag hörs.
Vi älskar. Men inte oss själva.
Vi älskar. Men inte varandra.
Vi älskar. Inte med varandra.
Att försiktigt dra bort täcke av snö.
Sakta kliva ur säng av snödroppar.
Välkomna skönheten.
Som att säga ja till kärleken jag hela tiden visste fanns.
Vilsen sagoberättare som äntligen hittat hem.
Hem av skimrande pärlemor.