Farväl den glada stillheten
Nu råder bara den ålderfria stormen
Ingen karisma eller något enigma
Skuggorna rider på de vita molnen
Dikterna har blivit tårarnas slöja
Ljuspunkterna i mörkret är rädsliga
De kryper som fjärilar utan vingar
De vackraste löven är gömda inuti kalla vindar
De barfota lurar jorden med sina ironier
De går som soldater
utrustade med militära skor
Tankarna vaknar ur frusna drömmar
Känslorna dyker djupt in i illusionernas oceaner
Söker vägar mellan verklighetens labyrinter
Minns de förbjudna kärlekssångerna
Hjärtats vackra vyer kontrasterar
med hjärnans inbillningar
Tiden delas till före och efter
tårarnas epok och perioder
Framtiden ses som medvetandes
medvetande i smulor
De sönderslagna hjältarna längtar
efter sina fria liv som vindar.