Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tyngden av en kropp 2

När jag var liten gick jag i simskola vid Linköpings utomhusbad. Badet var en stor cementerad vattenpöl som låg innanför gröna staket och syrenbuskar i utkanten av stan, som en förvuxen ankdamm, bortglömd och oälskad. Till och med i solsken, full av lekande barn och överviktiga föräldrar var den grå. Jag minns den alltid i regn.

Det fanns en vattenrutschbana vid kanten, kanske var den formad som en dinosaurie - jag är inte säker, kan inte minnas att jag någonsin rusade ned för den. Jag kan inte minnas att jag någonsin badade i pölen förutom den gången på simskolan. Det var gråmulet, och jag grälade med mamma om att behöva gå ned i vattnet. Varenda hjärncell som jag uppbådat under mina då ynka åtta år försökte formulera det orimliga i att jag behövde ge med ned i det iskalla vattnet när hon inte var tvungen.

Det är så man lär sig, sa hon.
Jag förstod inte vad.

Vi skulle ha klädsim den dagen. Jag hade på mig en stor, blå tjocktröja med dragkedja. Enligt läraren var det viktigt att vänja sig vid tyngden. Du vill väl inte få panik och drunkna om du ramlar i sjön med kläderna på, va? Jag hade inte för avsikt att ramla i med kläderna på. När jag gick ned i vattnet kände jag hur tröjan sög åt sig allt mer, hur den började klänga och hänga som bojor runt min späda kropp, hindrade mina armar och ben från att sparka och drog mig nedåt i det iskalla djupet.

Jag har aldrig ramlat i sjön, men känslan av att sjunka infinner sig ändå.




Prosa av pleasant street
Läst 129 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-04-06 21:12



Bookmark and Share


  angela Täubert fd Jansson VIP
Tack för en gripande text. Jag läser mellan raderna...
vill bara säga att vi alla känner så ibland, känslan av att drunkna.
2020-05-05

    Klipparen
Känner igen det där, men provar du paddling, får du garanterat bada med kläderna på! Absolut värt det ändå!
2020-04-30
  > Nästa text
< Föregående

pleasant street