Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Frida


Människor jag försökt att älska 2

Frida rökte.

Det var hennes största, och kanske enda riktiga, last i mina ögon.
Hon läste journalistik och skulle precis ta examen. Hon var några månader äldre än mig, men det kändes som om hon bar på flera år av outforskade erfarenheter. Jag ville ta del av allihop. Jag ville ha levt hennes liv, eller träffat henne för tio år sedan. Det skulle betytt samma sak, kanske.

När vi sågs första gången var jag nervös. Jag kände mig genomskinlig där jag satt i soffan inne på Tong. Som om jag ljög bara genom att vara där. Jag är oskuld, tänkte jag. Hon kommer se det på mig. Vem fan är oskuld när de är 26?

Jag var tidig, köpte en öl, hann dricka nästan halva. Det var tisdag, stället var helt öde och jag tänkte att jag skulle hinna springa därifrån innan hon kom. Sen kom hon.

Hon var mycket snyggare än vad jag hade tänkt mig. Iklädd någon stor kappa som doftade rök och parfym och svepte sig runt henne när hon drog en hand genom det axellånga blonda håret. Hon log stort och kramade mig som om hon var genuint glad att se mig. Bad om ursäkt för att hon var sen. Det var hon inte.

Hon skrattade för mycket. Jag är inte särskilt rolig, men ändå skrattade hon, och jag undrade om det var ett sätt att ge mig bekräftelse. Jag kände mig nästan förolämpad när jag inte ens ansträngde mig, och hon skrattade ändå. Vad finns här att skratta åt. Jag tänkte att det inte kunde vara genuint. Men det kanske är en tjejgrej, tänkte jag.

.

Vi bodde fruktansvärt nära varandra, speciellt stockholmsmått mätt. Stationerna intill varandra på skarpnäcklinjen. När vi stod i den långa rulltrappan ner till perrongen vid Mariatorget så kysste jag henne. Hon stod ett trappsteg nedanför, så jag var tvungen att böja ned huvudet. Hon smakade cigarettrök. Jag höll i både henne och räcket för att inte falla. Ville falla.

Hon sa att det var fint. Det säger alla när de kysser någon för första gången, tänkte jag. Sen höll vi handen på tunnelbanan hem.

.

Jag gjorde en spellista till henne. Döpte den till nya hundar, samma trick. Tyckte att jag var fyndig, men blev orolig över att hon skulle inse att hundarna var hon. Eller jag. Den fick heta Frida istället. Jag skrev en dålig dikt på samma tema på ett internetforum.

man kan inte lära gamla hundar att sitta säger dom
men det känns inte som att jag lär mig något nytt
bara lyssnar till det jag alltid vetat om


På alla sätt och vis kände jag mig som sjutton år gammal.

Helvete, vad jag hade längtat, efter att få känna mig som sjutton år gammal.

.

Någon gång kom hon förbi min lägenhet. Hanna var bortrest, så för en gångs skull kunde jag bjuda hem någon till mig. Jag lagade bananpannkakor med blåbär och kokade kaffe och sjöng med till spellistan som jag hade gjort. Hon försökte prata om livet, ställde frågor, jag kände mig frånvarande och tankspridd. Hade svårt att fokusera på matlagningen, på henne, tappade trådar, äggskal, kaffesump. Sen såg vi ett avsnitt av min favoritserie, Community. Hon skrattade nästan inte alls.

.

Frida var den enda jag någonsin låg med i den lägenheten. Hon var den enda som någonsin besökte mig i den lägenheten över huvud taget.

.

Hon hade fantastiska bröst. Det var det enda jag kunde tänka på när vi låg första gången. Efteråt gick jag på toa, tittade mig själv i spegeln och tänkte, jaha. Så var det med det. Försökte torka bort lite mascararester under ögonen. När jag kom ut var hon borta. Det tog mig säkert flera sekunder innan jag förstod att hon satt på huk på balkongen och rökte. Hon hade klätt på sig, jag var naken. Hon kokade te och visade en bok med dikter från Värmland.

När jag gick hemåt kände jag mig precis som när jag var sjutton och hade förlorat oskulden. Precis som då kände jag efter - och blev förvånad - över att ingenting kändes annorlunda.

En del av mig hade hoppats på att det skulle varit precis det här jag väntat på. Att jag egentligen hade varit lesbisk hela livet utan att förstå det. Att sex plötsligt skulle vara fantastiskt – inte bara trevligt, utan något extraordinärt. Att jag skulle känna mig hängiven. Kunna bli hämningslöst förälskad.

Varför det nu skulle vara så enkelt.

.

Hanna satt i soffan och åt riskakor som vanligt när jag kom hem. Hon frågade hur min dag hade varit. Bra, sa jag. Det är trevligt att dejta någon som bor så nära, sa jag. Hon nickade, frågade vem jag dejtade nu. Jag svarade någon vem som helst. Ångrade att jag berättat något i samma sekund som jag sagt det. Det skulle ju vara över om några dagar ändå.




Prosa av pleasant street
Läst 202 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-04-07 00:06



Bookmark and Share


  Horace
Så skickligt osentimentalt
så gripande och moget
Något att lära av

Tack
2020-10-22
  > Nästa text
< Föregående

pleasant street