Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

rubinröd

sorgens fåglar har stora ögon
mörka skådar de genom mörker
tysta sveper mjuka vingar
flyger nära i natten
bygger bo hos de ensamma
deras fuktiga natt
så ångande klibbig, mättad av tårar

cikadan, i blanksvart rustning
gnisslar rädsla från gömslet
väcker rubinröda sorgen
väcker ångestskriet
som tystar, gör stilla
blir frostnatt och stenstod

nu skälver mörkret
öppnar upp hemligheter
sipprar fram förvillelser
smeker skelande ögon
tvivlet ringlar sig nära
svidande nära

hudnära är också bergstoppen
och svindlade vacker
avlägset ljuder befallningen
stoppar det vilda flödet
leran stampar ödmjukt
rödskymmer min blick

flodbåten sjunker djupare ner i gyttjan
jag skymtar hala fenor, blekvita kroppar
leran, ömsintare än mygglarver
är min förlamande tillit till dig

flodfåran förlåter paddornas små ögon
jag kramar dig hårt
mina ögon glittrar av tårar




Fri vers av Rublev
Läst 83 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2020-04-07 13:37



Bookmark and Share


  Hopplös själ VIP
Som balsam över och in i min egen värld.
Jag känner igen mig i varje strof
Mina ögon glittrar i ljuset av dina ord.
2020-04-16

    Solweig Jansson VIP
Magiskt och berörande !
2020-04-10

  Fredrik Axelsson
det är förtätat och mörkt, men jag läser en skapelseprocess som gör mig vän med mörkret. det är rörelser, det är hudnära, det är formbar lera, det är ett sökande och det finns dessutom ett mål. den vackra Flodfåran. tack vare den så pressas rubinrött blod och hjärta in i livets hårda ateljé.
2020-04-07

  Jenny Leine VIP
Dina ord är som sorgfåglar, vemodiga och omslutande i en otrygg värld. De andas sorg och saknad med kärlekens rubinröda färg mot den dova bakgrunden.
2020-04-07
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev