vitsippornas vintergator
stod i sänkorna med slutna ögon
få vände ansiktet mot solen
stod tysta i soliga gläntan
nätterna ännu kalla
jag vände om
trampade försiktigt stigen
bofink och talgoxe
hördes samtala
vårens fågelkvitter
kröp in i bilen som bytt
till sommargaloscher
verkstan gjorde alltid
som den skulle
i luften kändes spåren av Corona
inga skämt nötte stolen
ett stort allvar svävade i luften