Jag är barnet det söta
som ingen ville ha
där i korgen på trappan
kändes inte så bra
min mamma tog heroin
och pappa han var soldat
vad skulle de göra
det fanns inget silverfat

Någon hörde mitt skrik
där en morgon i maj
bar bort mig i trygghet
men jag var så skraj
jag hamnade i Norrland
ett ruskigt barnhem
där byggdes ingen kärlek
inte ens efter fem

I skolan var det hemsk
kallades för hittebarn
fick bara klumpig gröt
aldrig några havreflarn
på kvällen var det stryk
för något man inte gjort
det fanns inget värde alls
man var just en liten lort

Så kom vuxenlivet
med jobb på en fabrik
två snoriga ungar
och många nattliga skrik
det blev fylla på kvällen
dämpa ångestens kval
kanske lite för mycket
men mitt enkla val

Ett hittebarn så ensam
på bänken i parken
änderna som betar
vid vinflaskan på marken
övergiven och allena
ödet blev mitt liv
jag somnar in på gräset
nu min kropp så stel

(Copyright © ULJO)