Kommer du ihåg när jag sa att jag att jag var din personliga ängel?

När jag gick fram till dig och strök min hand över din tårögda kind och sa att jag älskade dig?

Kommer du ihåg när vi pratade om att vi alltid skulle vara tillsammans?

Hur många gånger räddade jag inte dig från otaliga problem, för kärlekens skull?

Kommer du ihåg alla stunder vi skrattade tillsammans, när allting var så nytt, härligt och blommade?

När jag fick bråka med dig, när du inte insåg att dina egna vänner högg både dig och mig i ryggen, för att separera på oss?

Kommer du ihåg hur många gånger vi diskuterade om hur viktigt det är att förstå varandra i ett förhållande?

Nu känns det som om våran askungesaga är över för gott, och det känns in i den djupaste vrån i mitt hjärta!

Men vill du veta en sak?

Jag kommer alltid att älska dig, och jag kommer alltid att be för att det alltid ska gå bra för dig, i det liv som du väljer att leva!

Och varför skulle det ta så lång tid, närmare tre och ett halvt år, för dig att inse att det som egentligen var så bra inte passade dig?

Jag är inte arg, jag hatar dig inte! Tvärtom, jag älskar dig fortfarande, men hoppas att du alltid ska kunna få vara lycklig, på den väg du väljer att gå på!

Tack för allt gott du gav mig, det kommer alltid att stanna kvar i mitt hjärta!