Jag bor under golvplankorna i den röda stugan
Jag bor på sjöns kalla botten
och i rävars och grävlingars magar
Jag bor i dimman och fukten
och i skorstenen i ödehuset
Jag bor i mörkret innanför dina revben
Där nynnar och gnyr jag hela natten
Ibland visar jag mig
de mjölkiga ögonen, den gröna hyn
mögel i mungipan, intorkat blod
insektsätna lemmar i tussilagogul klänning
Jag bor i gödselstackar och rishögar
och i vargtimmen och mörkertalet
Jag bor i härskna behov och multnade rop
Jag är järnhårda minnen och pinsam sistvaldhet
All min fruktansvärda smärta
låser fingrarna om din hals
John Blund vet att du redan har besök
Maran och jag har en överenskommelse
Vad jag vill?
Det vet jag inte säkert
Kanske hämnd, en blodskvättande massaker
Kanske vill jag höra att jag finns
att jag funnits