Vi vaknar av solens ljus
och har nästan glömt
fast vi drömt
om de av oss vi känner
kämpar för att andas

träden klär i grönt
grödor slår ut
och vi ler ömt
mot dem vi möter på vägen
hit men inte närmre

aldrig förr har livet synts
så underbart och vidunderligt
så oförutsägbart och förfärligt
lokalt och globalt
på en och samma gång