Vad tunn den är,

rädslan för ickets dagliga
tomhet,

uppvaknandet kl. 4 på morgonen
i ett utan

Du får bestämma;
jag går in och dricker kaffe

Jag andas oupphörligt

Om jag låter bli
andas det åt mig,
men man magrar i icket

Jag söker mig in i avlägsenheten

Jag söker ickets källflöden,
avlägsenhetens vida hav,
hägringarnas solblästrade öknar,
ordlöshetens afasiska språkgrupper,
ansiktslöshetens tärande blickar,
avsiktslöshetens blinda utfall,
speglarnas tomma konstateranden,
följdriktighetens brist på namn;

namnlöshetens molnfrihet
bakom Mittens rikes riskgruppsridåer;

ur det mänskliga,
ut i det odefinierade, öppna, osagda;

den bestridda beskaffenheten

Life is a rare opportunity
for harsh words
and slaps in the face

Cykelturer är bra svar
på cancer och äktenskap;
skidturer förkrossande utlevelser
i en dödsorienterad arts inåtvändheter

Jag är utom räckhåll
för dagsljusets första och sista tanke;
bekämpar morgondagen
med ett snett leende
och ett steg åt sidan,
tongue in cheek;
överlistar obefintlighetens obeständighet
med en indisk bambuflöjt på Spotify

Jag är utom mig
så länge smärtan inte fokuserar (fuckuserar)
existensen
med sitt blänkande sänke
i varseblivningens djup

men det vimlar av döda
i min minnesbank

Likbålen vid Ganges
är härliga energiomvandlingar
i ett dagsljus strömmande av röster
och knastrande vedträns dansande lågor

Jag lyfter amforan och fyller bägaren
med diktens nakna vederkvickelse;

den sirliga bambuflöjtsmelodin slingrande
uppför den vita trappens halvspiral
med höjt huvud och vädrande tunga