min trasiga hud gråter
jag fortsätter att skrapa, tvätta och torka
men fläcken sprider sig

du skrattar åt mina smulor
de futtiga rester som jag tejpat fast
på undersidan av min skuld

rosenbuskar är taggiga säger du
de är ett mönster, en nollpunkt
när alla vackra ord har flytt

men jag försöker knåda skrumpleran jämn och fin
försöker knåda det fnöskiga mjukt
jag river sönder skorpan
så att klådan blöder

när jag skriker rakt ut
ekar det konstigt i korridoren
men klockan är tre på natten
så alla sover nog

narcissister är fleråriga lökväxter
och hela växten är giftig
narcisser är förälskade i det egna jaget
eller kanske är det tvärt om
jag stänger förvirrad den tunga porten

i lövdungen utanför tjattrar gråsparvarna
på lekplatsen leker en förskoleklass
och jag tar några djupa andetag