Natten slog
som havets vågor
med mitt hjärtas slag.

Vaknade
med drömmen
jag inte minns -

som brevet
som kom bort,
som den olästa boken,
som räkningen
för alltid förfallen -

men vet att drömmen
finns och borde ha varit -

som krucifixet
kyrkan tog ner
för en vitkalkad vägg
och ingenting mer.

I tomheten
är orden borta
och inga siffror att räkna.

Vaknade av vindens sus
med minnet av inget
under månens
och stjärnornas ljus.