Det går en liten pojke på gatan här utanför mitt hus.
Pojken knuffar på en röd skottkärra.
I skottkärran lägger pojken allt som är viktigt här i livet.
En boll, den där pinnen som han nyss hittade, ett löv.

Pojken knuffar på skottkärran och tar sig från där han är till dit han ska.
Om han vet vart? Nej, det spelar nog ingen roll alls, bara att skottkärran är med.
I skottkärran lägger pojken allt som är viktigt här i livet.
En mössa, sin stövel, en näve grus.

När pojken följer efter sina systrar så är skottkärran alltid med.
Även om de är snabbare och ibland inte väntar, så ska han också dit de ska.
I skottkärran lägger pojken alla de saker som kan vara bra att ha med sig.
En sten, några kottar, en tennisboll.

Oavsett vart pojken går så är den röda skottkärran med.
För pojken vet ju aldrig när han behöver lägga något i den.
Något som är viktigt att ta med sig från där man är till dit man ska.