Orden framträder som en katts mjuka spinnande,

korpens skrikande,

slutet på en psalm, cikador i ett citrusträd,

bruset i mitt huvud, en hagelstorm i ljus, Catania, Neapel,

Du...

Det är inte vinden jag hör

det är en arkipelag fylld av fåglar vilka jagar molnen

Det är sådant som en tysthets ingenting

där allt är ljus och början

där tiden darrhänt smälter...

Sådant som är etsat, skrapat, ärrat

ett samtal, en sekund,  ett regnfalls tonhöjd

frånvarande händers eko

förbrutet och så stilla...

Det är stavelsernas gång genom natt

och i brisen av min likgiltighet

doften av din ånger

Jag sov sömnlös,drömde vaken,

inlyssnande som en lund av kastanj

och du var färgen på rödhakens bröst...

Som solens långsamma exil glaserar bergen

och vinden lydigt och lysterlöst

kysser varje viskning

det är sådant som...