Om svenskan vore ett land så skulle vi dagligen möta otaliga invandrare och inflyttare. När den unga hipstern sitter med sina stora pösiga äppelknyckarbyxor på det mest populära kaféet i stan, dricker sin dagliga espresso doppio i två klunkar och ett andetag medan han flitigt installerar sina nyaste appar samtidigt som han håller sig ajour med vad som händer på WhatsApp, Twitter, Instagram och Facebook, börjar den kvinnliga språkpuristen bredvid hyperventilera. I sin ångest och panik begär hon ett glas mjölkkaffe för att kunna lugna ner sig. Att få höra ur baristas mun att det inte finns legitima skäl att servera cappuccino eller caffè latte efter klockan tio på morgonen, leder till ytterligare panikattacker hos språkpuristen. Det börjar med stickningar i fingrarna, kinderna och läpparna och slutar med att tungan domnar så att det blir nästan omöjligt att prata.

Medan språkpuristen är på väg att svimma väntar hipstern redan på appens online-feedback angående de nyaste musiktrenderna.

Djupt sårad tar språkpuristen en coffee to go i varmdrycksbägare i ny elegant design. Sårad som hon är längtar hon efter sin bungalow med havsutsikt där stilrena möbler kunde ge henne en rogivande stund. Kanske visste hon inte att också ordet bungalow hade en lång vandring bakom sig . Hemma från Indien har ”småhus i stadsmiljö” anlänt via England och USA på 1950- och 1960-talet till det svenska språklandet. I sin bungalow skulle språkpuristen vila på schäslongen hon hittade i tidningsabonnemanget. Hennes "långa stol" har anlänt till det svenska språklandet från Frankrike i slutet av 1800-talet. Också årets modebutik hon besöker regelbundet kommer från Frankrike.

Hipstern i sina stora pösiga äppelknyckarbyxor har däremot fastnat på WhatsApp-uppdateringen där ett intressant fruntimmer bjuder på rendezvous. Hipstern undrar om det var franska konstnärer eller hugenotter som tog med sig de många orden som slutar på –ant, -alj (detalj), -é (idé) eller -ör (ingenjör). Hans mor påstår att på 1660-talet talade hela det svenska hovet franska.

När hipstern skulle göra sig redo för ett (fransk) ”kärleksmöte” med en (tysk) ”tjänstgörande kvinna” skulle han se i spegeln hur han sätter på sig strumpor, byxor, kappa och stövlar. All plagg har kommit från lågtyskan, till och med själva spegeln. Även om hipstern i sina stora pösiga äppelknyckarbyxor och den tjänstgörande kvinnan skulle äta frukt, körsbär, plommon och russin med gafflar på veckans vegetariska hipp restaurang och skulle prata om språk, dikt, rim, krönika och konst, så skulle alla dessa ord ha kommit en lång resa för att få asyl i det svenska språklandets ordförråd.

Paneuropeiska vandringsord som vin, trottoar, paraply eller kostym har kommit till det svenska språklandet för att stanna, medan somliga har gett sig iväg utan att lämnar något spår. Vips så var det ”Hej och adjö”.

2019