Mina armar
uppsträckta i läslampans ljusstrut
är bönstjälkar
i bambuflöjtsslingret
eller balladen om Barbara Allen

Fingrarna, sedda på armlängds avstånd,
är en tiostämmig koral
på luftigt låtsas

Vinden i tallarna därute i Norrland
är en vyssjande moder
som vakar över de nyss levande;
en tröst i blodtörsten;
förståelse
i tvåsamhetens tveksamma förtvåelse
i de dagliga milens pendelslag
över motorvägen

I Homo sapiens spjälkas vi upp,
i du och jag,
i dualismens speglingar
av ansiktenas uttryck
och dagens djupa resonanser

Blåsten därute i Norrbotten visslar
och väser
om nyss döda eller födda,
medan slyet växer upp
till spöstraff och vinande saunaruskor

Vinden därute i Niemisel
samsarasamsas
med G. S. Sachdevs bambuflöjt;
en kobra smekt över nacken