Kämpade mig upp
genom mogondimmans trädgrenar
där molnen gled förbi solen

Allt var tyst
bara blåsten lät sina svallvågor
brusa genom bladknopparna

Vi vilade tysta bland urdruckna
kaffekoppar och nysatta tomatplantor
Mårbacka pelargoner sträckte sina blad

Aldrig hade vi varit så ensamma
aldrig behövt varandra så mycket
aldrig varit så rädda för varandra