Vi förstod inte varför den omtyckte chefen på vår avdelning bytte jobb och försvann så plötsligt. Nye chefen var plockad från ekonomiavdelningen där hade han bara varit anställd som så kallad supervisor ett halvår.
- Mitt uppdrag är att strama upp verksamheten, sa han när han presenterade sig.
Innan dess hade han varit nån slags mellanchef på ett personaluthyrningsföretag.
Vi var lite rädda för den nya chefen, Gilbertson. Gilbertson visade sig vara mästare på att härska och söndra. Han sparkade nedåt, slickade uppåt. Stämningen på vår avdelning försämrades fort.
VD:ns dotter jobbade hos oss. Hon var inte särskilt effektiv, ganska lat. Hon blev Gilbertsons favorit.
- Du har gjort ett bra jobb Liselott, hörde jag honom säga. Du är värd en löneförhöjning. Vad fint du har målat naglarna förresten.
Vi hade så kallade utvecklingssamtal med chefen. De utnyttjade han på ett listigt sätt till att få reda på skvaller.
Jag vill ha påökt, sa jag på utvecklingssamtalet. Det var ändå jag som utvecklade vårt tidskontrollsystem.
Då sa chefen:
- Vet du om att en av dina arbetskamrater påstår att du mest dricker kaffe och snackar privatsamtal på arbetstid. Då får du vara glad att du inte får lönesänkning.
Jag var chockad! Vem hade sagt så om mig? Min närmsta jobbarkompis Annika eller vår dataexpert Hans-Hugo? De där tänkte jag inte gå ut och dricka öl med efter arbetstid fler gånger.
Näringslivsbilagan i min dagstidning körde just då artikelserien Psykopaten på jobbet. En skrämmande läsning. Artiklarna beskrev ju precis vår chef! Manipulativ, insmickrande och egentligen föga effektiv men bra på att snacka.
Vad hade egentligen hänt med vår förre chef? Han bara försvann från en dag till en annan. Bjöd inte ens på tårta innan han stack. Brukar det inte vara uppsägningstid?
Sanningen fick jag höra från en medarbetare på ekonomiavdelningen. Det var Gilbertson som hade satt dit honom! Han påstods ha missbrukat sin attesträtt. På grund av konjunkurläget skulle nämligen VD:n själv attestera alla inköp över 10 000 kronor. Just det här inköpet kostade 11 200. Bagatellen blåstes upp och beskrevs som förskingring. Tyvärr hade Gilbertson fått VD:ns öra. Sen kunde Gilbertson avslöja att vår f d chef hade missbrukat sin attesträtt ännu en gång. Det gällde förlängning av ett leasingavtal om kontorsmaskiner. Men han gjorde det för att företaget inte skulle åka på straffränta.
Än i dag är vi några som undrar hur det gick till när Gilbertson blev vald till Årets medarbetare. Denna hederstitel var ju inte avsedd för en chef utan för en vanlig anställd som hade presterat bra, till exempel en säljare. Utanför vaktmästeriet ett fanns en låda där man kunde lämna förslag, även anonymt (vilket naturligtvis var fel). Det var ingen på vår avdelning som hade röstat på honom. Kanske hade han mutat några på sin gamla avdelning, ekonomin, att föreslå honom. Hur som helst presenterades Gilbertson som Årets medarbetare på julfesten. Alla applåderade artigt när han till fanfarer av företagsorkestern klev upp på podiet och mottog blommor och en medalj.
- Jag är mycket stolt och hedrad, sa Gilbertson. Och överraskad. I det längsta trodde jag att vår duktiga Liselott skulle få utmärkelsen.
Gilbertson var "bra på att delegera". Han lastade på oss mer och mer arbete, gjorde ingenting själv men tog åt sig äran.
Min förtrogna Annika fick till slut nog och sa upp sig. Hon lyckades få ett nytt jobb.
Jag tyckte inte heller det var roligt på avdelningen längre. Jag sökte nytt jobb men lyckades inte få något. Alltså fick jag bli kvar. Jag fick både fysiska och psykiska symptom på min vantrivsel.
Jag hann inte med mitt arbete under kontorstid. Gilbertson krävde att jag skulle jobba över utan att bevilja övertidsersättning. Jag måste jobba tre timmar varje lördag också.
- Varför kliar du armarna hela tiden? undrade mina arbetskamrater. Jag hade inte tänkt på det själv men min olust hade gett mig klåda.
Jag fick också en hjärtinfarkt, om än lindrig.
Jag var helt nere. Efter tre månader ringde min f d arbetskamrat Annika till mig. Hon jobbade numera på personalavdelningen på en stor konsultfirma.
- Bengan, jag har ordnat ett nytt jobb till dig. Du kan bli systemutvecklare på dataavdelningen här. Du måste genomgå en anställningsintervju men det är jag som ska intervjua dig! Jobbet är välbetalt Bengan.
Annika min ängel! Vilken vän!
Jag antog naturligtvis erbjudandet och lämnade mitt gamla företag. Men jag höll kontakten med mina gamla jobbarkompisar.
När VD:n gick i pension gjorde avdelningscheferna revolution och tvingade bort Gilbertson, som var djupt hatad. Han hamnade i det de kallaåde "Sibirien", han fick sortera papper nere i källaren.
Utan sina beskyddare fann även förre VD:s impopulära dotter det bäst att säga upp sig. Hon är numera delägare i en städfirma som anlitas av Österåkers kommun.