Tiden som går
när jag inte ser på
är ändå kännbar

Lite som en dröm
och jag kan inte skilja ut
vad som är vad

Himlen är blå
solen lyser starkt
värmen kommer

Men så
dyker det upp en hund
från ingenstans

Det är hunden från Poirot
detektivhunden
som löste gåtan


Det är vår
det är karantän
som vanligt

Ångesten har sin slöja
över mig och mitt liv
även om den är tunn

Som en löparjacka
jag beställde nyss
genomskinlig

Och därför
ser ni den inte
och inte heller jag

Den faller i glömska
som att ha
glasögonen på huvudet