Varför är jag så här?

Snälla någon, håll om mig.

Jag känner mig så rädd, så liten och så ensam.

Tänk om det bara är hormonerna?

Nä, jag vet inte.

Jag vill bara vara ensam, or do I?

Jag tror inte att jag mår så bra...inte för tillfället iallafall.

Jag vill ha Erik här. Nu.

"Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar"

Mamma, jag är så ledsen. Jag är så liten. Kom och rädda mig.

Det gör ont i kroppen och jag känner mig så liten.

Någon...hjälp?