Huttrar i svarslöshet
Inburad i hemlöshet
Inget vackrare finns, inget större
än neddragna rullgardiner
och låsta dörrar
Trevar föraktväckande
Flinar utsuddande
Den tandlösa jakten på plåt och betong
Oförmågan och dess kastsnaror gör mig långsam
Bortkommet och skräckslaget vankar jag här
Svårvindigheten gör mig ödslig
Min kropp är ett offentligt rum
Främlingars sorger vrålar i mina inälvor
Jag vill vara din granne
Jag vill hålla i en nyckelknippa
Jag vill luta mitt huvud mot stjärnorna