När världen stannar

Står jag med händerna i fickan

Kramar hårt om det mina händer rymmer

Tar ett steg fram men skakande knän och

med ben som kommer ge vika om vinden ändrar riktning

Viljan bär mig inte längre

Jag drar mig fram men kommer ingenstans


Nu, alldeles snart, alldeles strax kommer världen explodera

Mina lungor har fyllts med grus och jag släpper det jag håller,

måste skydda mina öron, måste skydda mina öron

kan inte låta den tränga sig på

Den våldsamma oresonliga och totalt oberäkneliga

Rösten, ångesten
Min röst, min ångest
Mina ord som ångesten lever på