Det har funnits dagar, men inte mer
då vi band oss med gasväv
vid bräckliga master
med händer skavda in till benet
det sneda ljuset bakom seglen

det har funnits skär, men inte mer
där själva horisonten stiger
ur vältrande sekel
och erosionen rört vid dig och
bländar
ytskimret och skummet

det har funnits deltan
där den sista floden släppt sin last
av noggrant täljda skepp
och de dukar vi flätat
av måsdun och multnande vass
att dölja allt vi inte kunnat säga

det kommer att finnas en plats
där jag inte längre väntar
på breven förslutna med intorkat hav
sandkorn ur vittrade stränder