ATT TITTA UT ÖVER HAVET med ett glas kallt vitt vin. Det kan inte vara fel. Han satt uppkrupen på muren. En mur bestående av lavasten, svart lavasten med ur-gröpta hål perforerad av tidens tand. Havet var alldeles grönt. I alla fall i det här ljuset. Men ibland så skiftade vattnet i blåa nyanser, azur, kobolt, men för det mesta var det grönt. Det högg till i hjärttrakten. Visst var här fint men att sitta här ensam var inte meningen. Hon borde också varit här. Om jag bara inte vräkt ur mig alla onödiga ord och framförallt inte så vresigt.
Det började med att han skulle byta däck på bilen. Bilen stod på garageupp-farten som bestod av danska plattor i ett grått material med ingjutna slipade ste-nar. En rabatt gränsade till uppfarten och på andra sidan var det gräsmatta. Ra-batten bestod av röda rosor. Rosor som planterats för ett par år sedan men inte tagit sig riktigt förrän i år. Nu prunkade den av stora fina utslagna blommor. Och den tjuvliga doften spred sig över området närmast uppfarten.
Han hade rullat ut däcken som satt på de nya aluminiumfälgarna. Dom hade kostat en del och dom hade inte varit helt överens om utgiften. Men hon hade ju fått sina blommor och dom var inte gratis. Men visst hade hon fått jobba för att de skulle bli så här fina. Vattnat, gödslat och klippt.
Nu kom hon rusande och började skrika.
”Vad i hela friden tar du dig till? Du kan väl inte luta däcken mot mina rosor! Ser du inte hur dom böjer sig?” Hon tog tag i ett av däcken och välte det så det hamnade med aluminiumsidan ner mot plattorna.
Han rusade genast upp och reste upp däcket.
”Se nu vad du har gjort! Det är ju alldeles repigt bara för dina jädra rosor.”
”Mina rosor jag trodde det var våra rosor!”
”Va! Kommer du inte ihåg vad jag tyckte om dom där rosorna? Att dom var för dyra.”
”Dyra! Hur i hela friden kan du säga att Dom var dyra? Vad kostar egentligen dina däck? Det var väl inget fel på plåtfälgarna.”
”Det är väl vår bil eller?”
Hon sprang iväg med tårarna rinnande på kinderna. Han förstod aldrig, nej aldrig. Att det skulle vara så svårt att fatta hur hon ville ha det. Det var tur att dom inte fått några barn än. Om han nu ville ha barn. Ibland så kan man undra. Det var bara den där bilen som intresserade honom. Inte fick hon någon hjälp i träd-gården heller men bilen den putsades och fejades det med hela tiden, till och med inne i motorn polerades det. Ingen annan på gatan höll på så med sin bil. Vår bil, ”pytt” det kändes inte så. Den fick hon inte ens köra. Hon satte sig i ham-mocken torkade tårarna. Bakom henne var det ett snår med syrener, vita syrener som hon klippt för ett par veckor sedan när de blommat ut. Hon kom ihåg doften. Syrendoften var nog den doft som var den riktiga sommar doften. Vid sidan av hammocken fanns det en köksträdgård symmetriskt ordnat med lastpallar och kragar. Hon hade själv kört dit jorden i en skottkärra ända från blomsterhandeln ett par kilometer bort. Bilen fick inte användas till att köra jord. Nej det passade inte. Tänk om det kommit lite jord på plastmattan i bagaget! Katastrof! Hur kan man vara så pedant med en bil och samtidigt bara slänga däcken på mina vackra rosor?

Han började gå tillbaka mot huset. Ilskan tonade ner sig och han funderade på hur han skulle gå tillväga för att dom skulle bli sams igen.
De nya fälgarna satt nu på bilen och blänkte men reporna på vänster fram var en nagel i ögat. Han kände hur ilskan tonade upp sig igen. Hur kunde en människa vara så dum och bara välta ner däcken på dom grova plattorna? För-stod hon ingenting.
En ambulans hördes på nära håll och han slutade med att rulla in dom gamla däcken i garaget när den svängde in på deras gata. Sirenerna stängdes av när den rullade förbi deras hus och stannade tre hus bort.
Hon reste sig från hammocken och kom och ställde sig jämte honom.
En bår bars ut och mannen i huset kom ut med kutig rygg. Han var i fyrtio-årsåldern. Han klev in på passagerarsätet i ambulansen. När dom passerade de-ras hus kunde dom se att han hade handen för ansiktet och grät.
”Kvinnan i det huset hade cancer i sista stadiet. Det har varit vårdpersonal och hemtjänst på besök hos dom varje dag”
Han tittade på sin fru och tänkte på hennes rosor och sina däck. Hon tittade tillbaka och tänkte ungefär samma sak. Inga ord behövdes.
Tätt omslingrade gick dom tillbaka in i huset.
Vad betydde egentligen några repor på en fälg eller en bruten ros egentlig-en.




¬¬