Moln är på flera sätt fundamentala,
(ja, även de som kallas digitala).
En molnfri himmel är förstås särskilt fin
men ger inte sinnlig rymd för fantasin.

Man anar fantasin bakom molnens namn:
Mammamoln vill man gärna ta i sin famn,
böljemoln och stackmoln får sina former,
makrillmoln och slöjmoln har andra normer.

Men hur ska man fjädermoln beskriva,
eller valkmoln som ser ut som en driva.
Skiktmoln och bymoln har sin typ av mystik
medan regnmoln för en dyster statistik.

Vi ser himmelens tussar ovan oss fly
på sin vandring över en villande sky.
Vi får dagar då molnens täcke döljer
den sol vars strålar tillvaron förnöjer.

Allt är ett skådespel, på himlens estrad,
vandrande molntappar i rad efter rad.
Det ger oss visioner, får tanken att fly
mot rymden som dolts av en skiftande sky.