Systrarna
sitter runt ett bord
i dikten;

lägger ett pussel

Snön
har rivit loss stegen
ur taket,
öppnat ett hål

Systrarnas röster
flödar
i två färgade band, böljande
inne i huset

Byggnadsställningar
reser sig

Systrarnas skuggor faller
inom väggarna,
inom ställningarna

De mångfärgade banden
jag tänker mig,
föreställer Systrarnas röster
som flyger över bordet
utan ansträngning,
hovrar över pusslet

Jag ser dem
i tankarna i en oljemålning,
hängd redan i århundraden

En rysning passerar
genom huvudskålen
på en halvtimme;
innanhavet krabbt,
namnen spridda för vindarna

Systrarna
vid pusslet
blir alla släktkrönikors sinnebild;
en lojalitet på obetvivlad nivå

I am a fact
of one sister;
no more, no less

En oberördhet pågår
mellan Systrarna;
ett egentligt ointresse för ögonblicket
utanför,
buret av en absolut kodex
i uppehållandet
av ett silverhaltigt, omspunnet
systerskap
bortom alla dessa världar,
inom alla dessa dagar,
alla dessa uppehällen och utbildningar;

det rena, oförfalskade, yppersta
systerskapet;
sundheten som en helig orden
i full verkan
runt pusslet
på kvällen i huset

Även när de inte sitter där
sitter de där,
som stjärntecken,
i systerskapets äkthetsbevisning,
under dyra sigill,
i erkänd proveniens, valkyriorna;

övriga relationer
bara bleka minnen
uthuggna i pimpsten
på en öppen kust;

övriga relationer och släktskap
är folkhavens brus:

Systerskapet
är de klara orden

Liksom konungen tilltalas Ers Majestät
och Dalai Ers Helighet,
kan Systrana hälsas Ers Systerlighet;

lika oåtkomligt hädda är de;
en egen art
bland sociala varelser!

I ovärdig skapnad
och fattigt påbrå
rör jag mig i utkanten
av Systerskapets uråldriga kraftfält,
där Systrarna fylkas
runt bordet i dikten
och lägger sitt pussel
djupt under gudars tysta intresse