se det enkla i det svåra

i komplicerade aktioner

lismare bli styva i korken

på grund utav blindheten

en eftermiddag skulle det börja... ja sade nej... ett så stort nej att det tog plats i hela universum... trots detta tog han det inte till sig... utanför min dörr några dagar senare stod en kartong... den var övertejpad och på tejpen satt över trettio postitlappar... dessa var fyllda med sentenser och meningar med tvetydiga budskap... när jag avlägsnat postitlapparna syntes att tejpen var nedtecknad av meningar med tusch... ytterligare budskap med hänsyftande innehåll... det att vi var ämnade varandra... vi skulle snart vara ett par igen... trots att vi aldrig hade varit ett par... lådan var fylld med tingestar... på dessa var meddelanden fästade... koppar med öron hade lappar med snöre som fästs där i... på dessa lappar fanns utrop och kärleksbetygelser om vart annat... på vaser koppar eller fat hade han skrivit ytterligare med tusch eller spritpenna... där fanns rangordnade instruktioner utifrån vilken ordning de låg i lådan...

enligt honom och hans direktiv först skulle jag tänka, vara eller göra si eller så... för att sedan nås av en bibba i botten av lådan... den var på trettio sidor fylld med ytterligare meddelanden och hänsyftande sentenser där vi var ett par... allt iscensatt i hans fantasi... minnet av detta kom med ett brev här om dagen... det hade smugit sig in mellan två böcker... när jag skulle möblera om och flytta bokhyllan föll brevet till golvet... jag visade det för min kärbo... han såg dessa osammanhängande menande rader fyllda av fantasin om att mannen och jag skulle vara ett par...

hur länge sedan brevet var skrivet kunde jag inte se... men jag gissade att det var tio år sedan... ändå satt minnet kvar av förnedringen i att polisen ignorerat omfånget av stalkerns nedmonteringen av mitt jag... brev i tusental tillika mail och sms... besök han gjort till min familj, mina två bröder och deras respektive... dit han åkt med lådor, flyttkartonger och saker han påstått jag glömt hos honom... i nuet det vacklade en smula och för en stund försvann jag in i ett svart hål... jag mindes... min yngsta dotter hade blivit förföljd efter skolan... och en gång vid gymnastiklektionen hade han dykt upp när de gick till idrottsarenan...

han hade skickat biobiljetter till premiärer av Disneys senaste filmer... sänt presentkort till barnbutiker för kläder eller leksaker... sedan bevakade han oss i väntan på att vi skulle gå dit... biobiljetter, teaterbiljetter eller biljetter till konserter fattade jag att han själv bokat biljett till, för att få sitta bredvid oss... just då levde jag som ensamstående utan särbo eller någon nära relation till vänner... han hade eliminerat dessa kontakter så skickligt... spritt rykten och hälsat på med ett underfundigt sätt att få information till sig och samtidigt ta mina vänner ifrån mig...

dagarna fylldes av hans sjukliga närvarande funder fyra år... han hade en gång knackat på och skrikit att han behövde hjälp att ringa ambulans... han var ju ändå min väninnas X-man... fast då visst jag inte detta... trodde fortfarande att de var gifta... trodde att han verkade i föreningen vi startat, hon och jag, han nämnd som en slags hustomte... alltid villig att hämta, hjälpa, lyfta, bära och fixa till saker om det behövdes... men jag kände honom inte riktigt... han var 22år äldre och jag såg inget intressant i honom som man... men jag släppte in honom då jag blev rädd... min dotter då 7år blev vettskrämd...

vi läste godnattsaga just när han bankade på dörren... fruktansvärt hela grejen att lura sig in hos en annan människa sådär... ambulanspersonalen till och med märkte att han var sjuk i huvudet på något sätt... en tog mig åt sidan för att fråga om min sambos tillstånd... jag bara... va!!!? ... Jag är inte sambo med honom... har aldrig varit och kommer aldrig att bli... han förföljer mig sade jag till ambulanskillen... vill du att vi ringer polisen... nej min dotter är här... okej sa ambulanskillen vi tar med honom då... sedan skrev ambulanspersonalen en anmälan att han utnyttjat dem för att komma in, och komma åt mig... missbruk av larmanordning dömdes han för...

men i fyra år fortsatte mitt helvete tillika mina barns, mina syskons, föräldrars och vänners... för han gav sig inte... men polisen betvivlade min berättelse och jag mådde så dåligt av detta... detta tog otroligt hårt på mitt jag... det undergrävde hela min existens som en fri människa i ett fritt land... för varenda dag kom något till min dörr... varje dag tvingades jag se mig över axeln... varje dag kunde han stå utanför min dörr, eller finnas i mina nära omgivning för att få säga mig ett ord... varje dag i fyra år skickade han brev, paket, biljetter, prenumerationer och ställde saker utanför min dörr... inte en enda gång jag kontaktade polisen blev jag trodd... detta svek satte sig så djupt att jag lider av det än idag...

mannen i fråga upphörde att stalka mig tills sist... fast det tog flera år, men... visste dock att en annan nu blivit offret... men hade ingen aning om vem... dessa fyra år och allt sedan dess har jag avstått det jag tycker mycket om och gjorde förut... sjunga i kör... han blev nämligen varse då att jag sjöng i olika körer... sedan plötsligt fanns han med där på ett eller annat sätt... antingen blev han körmedlem eller så började han dyka upp för att erbjuda skjuts hem... det var fruktansvärt tungt... han sa saker om mig till andra körmedlemmar...

han for med lögner och duperade alla kring mig han kom åt... trots att jag anmälde allt till polisen fick han fortsätta... 292 samtal i veckan ringde han från olika nummer eller skyddat och lade på... 292 sms skickade han dagligen under en period... jag bytte telefon men kunde inte byta mitt hem eller skydda mig så... det behövdes att polisen först trodde mig för att jag skulle kunna få bli hjälpt...

sedan dess har jag ögon i nacke... verkligen så ser jag in i andras hjärnor när de tittar på mig... jag bedömer faran med just denna individ... jag bedömer och kan se och avgöra vem jag skall akta mig för... de doftar på ett visst sätt... de rör sig och för sig på ett visst vis... man kan läsa av deras vara och genast förstå... men jag önskar att jag vetat då att min väninnans man skulle bli min stalker... att hon yppat en liten mening eller sentens eller sagt ett ord... men idag undrar jag om hon offrade mig för att själv komma undan... hon hälsar sedan detta inte på mig mer... kanske skäms hon i båda riktningar... dvs hon vet med sig sitt eget dåd eller också skäms hon över att hon inte varnade mig... nu har hon i alla fall huset för sig själv som vår förening startat upp verksamhet i... något jag och andra byggde upp som hon nu drar fördel av... vi skapade en skön känsla och anda där...

nu tänker jag att inte bara han var en stalker utan att hon var en manipulatör som duperade alla... vad resultat hon ville uppnå var att få huset för sig själv tillika kunderna... ensam får hon nu all uppmärksamhet och alla intäkter för den verksamhet vi skapade en publik till... kaffestuga med konst och hantverk... frekvent besökt och nu satt på kartan av oss... dock fick vi andra ärva hennes bedrövelser då vi inte mer kunde vistas där pga hennes X... vi var medlemmar i föreningen all vi var   kvinnor... och vi kom i vägen för två falska uträknande psykopater... och de båda kom undan med detta... för att polisen vägrade ta mig och andra på allvar... en så skicklig manipulatör var han... att han duperade polisen, de omkring mig och mina grannar...

mina fyra barn minns detta svek... de har lärt och lär sin barn att vara försiktiga... för nu vet vi att problemet är att hur högt vi än ropar på hjälp finns ingen där... då har man bara ett att göra, isolera sig från omöjliga människor, genom att lära sig känna igen dem och helt ta avstånd fån dem... därför att budskapet är tydligt från rättsväsendet... beblandar du dig med sjuka psykopater stalkers eller falska människor har du dig själv att skylla... det är vad vi har blivit lärda genom åren... att någon skulle stå upp för en när man är i nöd och hjälpa till kan vi inte mer vänta oss... den där upprättelsen kan vi glömma... och de aktioner för att kväsa sådana här tendenser i samhället får vi inse aldrig kommer att komma till stånd...

därför kan jag med säkerhet säga att om detta djupa sår i folksjälen en dag börjar blöda kommer folket ta saken i egna händer... då ska ingen komma och skylla på de drabbade... för det är de funktioner som skulle skydda enskilda som har blivit korrupt... det har varit stor devalvering på humankapital... där den enskildes utsatthet totalt ignorerats... barn får offra sin hälsa och sina liv pga att de inte blir trodda... kvinnor och män som utsätts nås aldrig utav hjälp och upprättelse... detta skär 292 hål i den hud som var tänkt att skydda under en livstid... dessa snitt i huden gör att livet förändras till ett helvete och med detta förkortar det med tiotals år...

rökning skall förbjudas men att svika sina medborgare tycks vara helt okej... att jag och andra tvingats igenom psykning, hot om våld, våld och våldtäkt har kunnat utföras för att ingen tror på offret... det har kunnat fortgå för att den som begår brotten skyddas av lagar emedan den som kommer i brottslingens väg inte nås av något skydd alls... och polis eller andra myndigheter låter sig duperas, manipuleras och förledas... därför får folket ärr i själen som påverkar livspusslet dagligen... nu är det dags att låta offren leva sina liv och ge dem den upprättelsen genom att offentligt be alla dessa drabbade om ursäkt och förlåtelse... vi behöver det för att börja tro och hoppas på en framtid igen...

se det enkla i det svåra

i komplicerade aktioner

lismare bli styva i korken

på grund utav blindheten

Öppna ögonen på de som blunda