finns väl en kväll lika förtrollande

som den molnfria vårens djupnande blå

med månen som en droppe ljus

hängande i björkens kvistverk

medan koltrasten, koltrasten döljer sin svärta,

där den frampenslar närvarons indigoton.

skänker livsmod åt tvekande mössöron

- knappt förnimbar är deras längtan att grönska 

med uppgift att skyla ett fågelbo -

och berget, berget  förmedlar den tuaregblå tonen, 

pompar indigo till lyssnande, lystrande hjärtan

i ett helgjutet ögonblick av meningsfull gemenskap 

2020-04-30  23:35