Om jag än så finner, bara ett glädjeämne i min kärlek till dig...
Så är detta ingen brist,
utan en STYRKA.

Om jag än så finner, bara ett ur...
Värdigt och tillräckligt fint för att tituleras som min BIOLOGISKA klocka...
Så finner jag att känslorna hänger också med, och inte bara uret.

Jag är kär.
I mina egna känslor till dig.
Till tiden.
Känner mig trygg med...
Att tiden är utmätt för barnalstrande...
Men också så ATT...
Jag känner panik för...
Att inga fler barn kommer att komma till skott med dig...
Trots att DU är Mr Right!

Paniken är större,
Kanske just därför.
Att förhållandet är perfekt!
Men att förhållandena är NÄSTAN perfekta.

Hur får vi förhållandena att bli perfekta?
För ännu ett barn?
Jag vill Ha,Jag vill Ha, Jag vill Ha.
Förstår du inte?
Att det inte bara är den biologiska klockan som tickar...?
Något har dessutom tillfört känslor i aspekten,
om klockan,
som annars skulle vara så känslokall...
Om inte alla dessa känslor,
också fanns att ta i beaktande!