kastar fram tärningarna

genom yttre rymden

en tyngdlös chans

på triljoner att de landar

tillsammans på

siffrornas fruktbaraste yta

där jordgubbar just

tagit semester samtidigt

som jupitergummor minns

varenda kant de rullat över

mattor in under kökssoffan

ombord på vårt mysterium

hade behövt en stor stege

men fick i varje fall en liten

lutad mot månlandaren som skulle kunna bli

din tillräckliga kåk

byggd av ett par fyror

och triss i treor

når jag upp till gamla vanliga rutan

proppfylld med mintchoklad

en fläck i protokollet

medan femte fönstret lyser

med sin frånvaro

forever Mighty Quinn

bevakar magiska mönstret

så ingen får YATZY idag

här stod en panncentrals skorsten

en gång på tidiga 80-talet

intill ett föråldrat, inmurat skyddsrum

som vi aldrig lyckades öppna

sedermera tror du mig ha

sparat ihop hela livet till

two pair of queens

likt en desperat sista chans

stryker fyra knektar sina morrhår

med svarta ögon i det vita

kastar katten tärningarna bort

genom inre rymden