Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kyrkklockorna och hoppet

Innan kyrkklockorna ringde
Innan vi ens satte oss på bänkar
i rader
Frågade prästen mig om jag känt dig
i hela mitt liv
Om du var min farbror
”Nej, han var min...”
Min själsfrände
Min älskare
Min oro
Min hatkärlek

När vi sedan satt i rader
pratade prästen om dig
En främling
Hon pratade om hur du varje kväll
bad din kvällsbön
Jag tänkte på dina tillstånd av delirium
Tänkte på din dödsångest
som du led av om nätterna
Hur det enda som hjälpte
(förutom din största kärlek alkoholen)
var att få ligga sked

När vår låt ekade i kyrkan
bröt all sorg igenom
Jag glömde hur man andas
Jag förlorade dig för flera år sedan
när jag valde en annan väg
Men sittande i rader
Du liggande i en kista
inte arm mot arm bredvid mig
blir förlorandet så definitivt
Absolut
Allt hopp förtvinat
Till slut lämnar även hoppet människan
Ungefär vid samma tidpunkt som
klockorna slår och inget annat
bryter tystnaden




Fri vers (Fri form) av emotivewords
Läst 74 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-05-04 23:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

emotivewords
emotivewords