Den klara natten brast 

i skärvor 

det var en tid vars tid räckte 

längre än tanken tänkt 

en dag längre än havet 

och där satt ett hjärta på en 

sten men fotografen avbildade 

en nioårig flicka 

i tidningen beundrades den vackra 

klänningen med skärp 

jag minns jag kräktes kräktes kräktes 

i det där luftslottet de döpt till liv 

grät jag tills jag trodde hela begreppet 

sorg var min 

men jag var bara åtta 

i handen den insmorda håller jag

en tidning från ett annat sekel 

det luktar som i farmors trapp ner 

till källaren 

en doft av trygghet trängs med 

handsprit och ett hav av död