Och jag går längs med min huvudstads kvarter,,
där det osynliga monstret också smyger runt
samtidigt som uteserveringarna fylls upp mer och mer
och folk åter börjar klä sig tunt.

Mitt land är en ö i resten av Europa
och min stad är ett epicentrum.

Jag har slutat läsa rubrikerna, fastän dom ropar
kanske vi befinner oss i dödens väntrum.