konst i ett vakuum
jag frågar mig själv
vad är syftet med att skapa
vad betyder en uppgift
det kan väl inte vara konst
om någon sagt åt dig att göra det
jag vill ta en kniv och skära
genom de blöta dukarna
men inte ens då,
ingen skönhet
ingen Fontana
jag träffade en feminin man
och blev rädd för att vi satt så nära
hans händer var så väldigt smala
mina darrade som vanligt
han berättade om en konstskola
refererade till den som en statlig institution
”det är ju en statlig institution”
han berättade att staten behöver bevis
på att de bedriver studier
alltså konst som i detalj ska beskrivas
tex i essäform
var fan finns Chris Burden i Sverige?
antagligen inspärrad på en statlig institution
den feminina mannen frågar hur jag mår
han vill så gärna veta hur jag mår
jag tänker hela tiden på en annan
han är mer som Chris Burden
han ställer sig emot systemet
på ett så rått och vackert sätt
han ser så rå och vacker ut
jag kommer aldrig bli en Abramovich
för jag kan inte ta emot så mycket smärta
jag kan inte upphäva allt och visa det för alla
jag kan inte ens måla mig själv naken
den feminina mannen
rörde mig aldrig
kanske var det i pandemins skräck
men det känns befängt att tro