Något om s.k. goda grannar
Sommarminne - sann berättelse ur livetFörra sommaren, när det var långt före denna uttjatade c-tid, bodde sonens familj hos oss i juli. Vi umgicks mycket med dem och var ofta ute med barnbarnet på lekplatser i närheten. Men det var en bit att gå dit. Hon ville gå själv och inte åka sittvagn dit. Därför blev vi så glada över att finna en sandlåda helt nära, rakt över gatan men dold bakom buskar. Så satt vi där och grävde och farmor tog bilder när jag, farfar, lekte och pratade med barnbarnet. Grannfrun i huset intill syntes då och då i fönstret med ett leende på läpparna. Trevlig kvinna, tänkte jag, som gläds åt att vi sitter där och har en fin stund tillsammans. Så var vi klara med leken och det var dags för en fikapaus. Vi reser oss för att gå därifrån. Då, först då, dyker grannfrun upp med ett skenbart varmt leende i sitt runda ansikte. Hon säger med illa dold förtjusning: "Ni vet väl att katterna använder sandlådan som bajslåda? Vi ville sätta nät över men grannarna tyckte inte det."
Prosa
(Kortnovell)
av
Algotezza
Läst 251 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-05-11 11:29
|
Nästa text
Föregående Algotezza |