Ett moln, dyster som Hades håla, öppnar dagen
Två åtskilda skuggor gör sig synliga
Solen utmanar den svarta tillvaron
En agoni utbryter
Strålarna från solen träffar marken och molnets ira bidrar med ångade åska
Silhuetterna söker skydd, modigt kastar de sig ut igen
Insatsen är livet, risken vinterkall, ändå råder ingen tvekan
Solen fylls av energi, öppningarna i den beska morgonen blir allt ljusare
Det som en gång var Hades starka vrede har blivit brodern Zeus klara himmel
Solen pustar ut men är på sin vakt.
Det största molnet har ännu inte gjort entre