Kudden fläckad av ångest
äter frukost lunch middag med
ångesten som sällskap

kinden är ganska fläckad den med
från sånt man inte gråter över
utbytte några rader med mig själv
jag och mina tankar emellan
tror att himlen såg på
Himlen vi har många hemlisar du och jag
men det stannar mellan oss
För ångesten är ju min bara min
ingen annans

långpromenad
solen ned månen upp
framför oss
jag tror jag såg skimret igen
kisandes upp mot tunga asfaltsgrå moln

även om kudden fortfarande är
ångestfläckad
tankarna med
kanske något glimtar där bakom

jag vände kudden
Somnade och Vaknade
lagom till gryningen



det skimrar idag Igen