Mörka hörn i din själ.III
k.3 I radien av kon - en kurva.

Kastad av etervågor i de mörka hörnen av
intermittenta händelser,befann sig den ansiktlösa
i en medveten-nedtryckt -dysterhet ...

"Förlorad jag...Förlorad... Värld...för mig...",
som det verkade för henne eller tänkte hon,
när ravinens stillastående luft plötsligt krängde
något...

I närheten hördes röster.Detta utomstående ljud
på en sådan*säker plats*har på en gång rakat bort
slumrandet från henne. Av vibration utgående från
DEM,trasslades hennes förnuftiga känslor så,som
armarna på en bläckfisk,och skakade därmed
hennes klibbiga tänkande vävnad ordentligt!
Pressande till mikrobers storlek började*DET*
motvilligt rysa igen i hennes skalle.

"Olämplig tid förföljs av mångfaldiga tillfällen!
Kanske är det DE som hindrar mig från att gå
med eller stängas in.Men hur ska jag då uttrycka
mig för att inte förminska mig?Och hur skulle jag
inte NEDSÄTTA OMSTÄNDIGHETENS betydelse
av schackpjäser i ett fodral...",funderade hon och
plötsligt som om *Utomstående Inbillning*hjälpte
henne att komma ut ur tankegången.Glädjande
utbrast hon,"Eftersom jag inte är en av DEM -
försöker jag då att kasta ett ankare mot dem... "

Av en sådan hal tolkning förhöjdes hennes puls.
Och en het våg av krökt rättframhet tryckte ner
tankarnas flöde.Dessutom,snurrade#REDAN#
oavsiktligt hörbar konversation,som trummade
på ett vissa ljud,inträngande i hennes avslappnade
öron så att rådlöshet har gått till en tänd nyfikenhet
till dessa#X-ar#.

"För att glida igenom#DERAS# punkt räkenskap
följer jag flyktig ombytlighet som förpliktigar inte
bara SIG SJÄLV...utan även mitt MÅL... Ja!"
Med denna slutsats tryckte hon sig försiktigt mot
hålet.

Men grottans reliefer,som igelkottstaggar,hindrade
henne att se något konkret.Förutom nattens dunkelhet,
Oceanens lukt och andetag avkopplade och ansträngde
hennes strävan.Upphetsad som ett björkris i en bastu
,grep hon sitt hår och började dra hårt i det.Därmed
tvingade hon sig att återgå till ett bestämt tillstånd.

Omedelbart kastade*Utomstående Inbillning*återigen*
Sin Tanke*till henne;*Om man kunde klättra upp i
bergskedjan utan att skaka atmosfären!
DERAS OMKRETS - ÄR LIKA - MED DIN - SOM ÄR -
LIKA MYCKET - SOM ETT SOLITT KONCEPT -
UTAN KONSOL!*

Hon viskade i förundran,"Din krullade fras
förstår jag så.
*FRI HÖJD!FÖRBJUDET ATT BETRÄDA!*"

f.f...ps.tbc.......