Efter skymning och regnets fuktande fläktar, när motorljuden försvunnit och dött ut i de somriga, milda vindpustarna, och när mörkret börjat lägga sig över städer och byar, kunde man se i fjärran bortanför fälten storstans strålkastare skymta med glänsande skimmer, blygsamt belysa de spöklikt stilla siluetterna som stack upp mot den dolda tröstlösa skyn!
Vid den blöta verandan såg jag också månen gömma sig bakom ett par tjocka bevuxna barrtoppar - hon sken i hennes sorgsna berusning; enslig, alltid lidelsefullt uppriven, yrandes men ack så mer tröstande!

3/5 - 20