Någon frågade Dalai Lama en gång varför han mediterar. Han svarade att han gör det för att förbereda sig för döden. Jag har, istället för att meditera valt att ha utvecklingssamtal med döden en till två gånger per år, ungefär så som man har med sin närmaste chef på jobbet. För döden är, när man tänker efter vår allra närmaste chef.  

- Hej Döden, hur är det? Jag har tänkt på dig, du har mycket att göra nu, du kanske har bråttom, ska vi ta det en annan gång?

- Vad omtänksam du är! Ja, det är mycket just nu men jag har några minuter, det är lugnt. Hur går det för dig?

- Sådär, jag har fullt upp med livet så jag har inte tänkt så mycket på dig. Alltså på min egen död. Vad säger du, du är väl inte intresserad av att hämta mig än?

- Du är inte aktuell just nu men man vet aldrig, saker och ting kan ändras snabbt så du måste alltid vara redo...

- Ja men det är det som är problemet, hur blir man redo?

- Det kan jag inte svara på, det får du ta reda på själv.

- Jaha, ska jag börja meditera eller vadå? 

- ...

- Hallå? Döden! Vart tog du vägen? Jamen tack för samtalet!