Det tunga mullret
djupt i kroppens mörka svall

och barnets ögon fångstgropar
för levelser
i Kosmos omedvetenhet

och handens grepp iordningställt
för världsordnings tabu och ritual

och svept i ömhets tafatthet
ett rassel i en asp;
en sommardagshypnos
på kanten till en sandlåda:
ett öppet fönster mot en evighet,

en inandning
som är ett kosmiskt brus;
ett fall
ner genom självets ljusa brunn,
där sökljus av synapser smeker tankar
ut ur supernovors vilda våld