Långt om länge men innan förr
och medan allting dröjer
Jag gläntar på aningars dörr,
men ingen svaret röjer.

Dessförinnan var långt ifrån
strax intill närhetens slut.
Jag närmar mig gåtfull mån,
men nobbas som nyfiken strut.

Så småningom, efter annat,
precis där ingenting fanns,
jag märker att något stannat,
och gått någon annanstans.

Det slutade med en början
till allt som varade sist.
Jag stannade mitt i sörjan,
och hade förståndet mist.