Hon brukade hålla till vid busshållplatsen, precis utanför de gamla brukslängorna så gott som dagligen och man kunde höra henne fnysa, åt vad eller vem verkade ingen veta men var sedan länge betraktad som lite eljest, eller udda som sörlänningar brukar uttrycka det. Ryktena var många och historierna förvanskades varje gång någon berättade något om hennes förehavanden och nog verkade det som om många älskade förvränga sanningarna om denna särling då skvallret aldrig kunde verifieras, allra minst av henne själv då hon aldrig sa ett enda ord utan oftast stod där i kuren och fnös.

Vem var hon då? Ingen visste riktigt men kontrollen av medborgarna från myndigheternas sida var inte lika rigorös som idag då i mitten av 70-talet, man kunde t.e.x vara skriven på olika håll, t.o.m i olika länder, vet en familj som var "bofast" i Sverige och Finland samtidigt och kunde uppbringa socialbidrag från båda nationerna. Om dom var ovanligt företagssamma eller om det var ett bevis på lättlurade byråkrater skall jag låta vara osagt men det säger en del om hur samhällsklimatet var på den tiden.

Nåväl, Fnys-Lisbeth, ja, hon kallades så, vart bodde hon och vad levde hon av? Folks nyfikenhet visste ibland inga gränser även bland oss ynglingar eller slynglar som konstaplarna "Kling och Klang" föredrog att kalla oss, vi försökte vid flera tillfällen klura ut vad hennes dagliga tillvaro gick ut på men gick bet varenda gång då hon tycktes gå upp i rök när vi smög efter henne och är ännu idag höljt i dunkel.

Teorierna var många, lika många som vi var medborgare i den lilla bruksorten, var hon en idiot, bara menlös eller en produkt av knarkande föräldrar? Det var bara några av yttringar jag hörde, hur som helst så fnös hon som sagt när man försökte tala med henne vilket av somliga tolkades som ett märkligt beteende och gjorde henne till hackkyckling och sådana behövs ju i alla samhällen, någon som kan tryckas ner så "normala" kan intala sig att de är så mycket bättre än de som är annorlunda och inte "passar in". 

Med stigande ålder har jag själv förstått att min omgivning också upplevt och upplever mig som egensinnig, det har stärkt mig i min tro på att om man vägrar ställa sig i fållan och anamma "villa, vovve, Volvo" samt vägrar följa fårskallen i flocken blir vissa osäkra och avundsjuka eftersom vi har en eget driv, en egen vilja att kunna existera som vi är utan att någon skall lägga sig i hur man ska tänka och tycka.

Hur gick det då för Lisbeth? Ingen vet, en dag var hon plötsligt borta och busskuren samt bruksbostäderna är sedan länge rivna. Har med ljus och lykta sökt efter bevis på att hon existerat över huvud taget men det finns inte ett enda spår, inte en enda ledtråd. Har hon verkligen funnits på riktigt? Fanns hon bara i våra fantasier? Var hon kanske personifierad av flocken som en helhet av alla andra annorlunda? Att flockmentaliteten kräver att de måste få ha ett offer för att säkerställa sina egna självutnämnda positioner i samhället?

Fan vet, men en sak är säker, ibland när jag går förbi platsen där den gamla kuren stod kan jag fortfarande höra ett svagt fnysande, har faktiskt blivit ett vackert läte då det tycks förmedla: Stå på er alla fritänkare, det är vi som av egen vilja får något gjort, flockdjuren bara det som flockledaren vill ha gjort.